Dockens historia

1988 släppte NeXT, Inc. NeXTSTEP 0.8, som innehöll den första versionen av Dock. Så här presenterade Steve Jobs Dock för världen:

“Docken — det visar sig att saker kan försvinna när du kör program. De här symbolerna kan döljas och du kanske vill läsa din e-post med ett ögonblicks varsel. Därför låter vi dig ta valfri symbol och dra den till någon av de här dock-platserna, så snäpper den fast och dockar. Och i samma stund som den dockar kan inget hamna framför den. Det är alltså en plats där du alltid har programmen du använder nära till hands. Du kan anpassa den precis som du vill, och inget kommer någonsin att hindra de här sakerna från att vara ett ögonkast bort. Det är vad docken handlar om.”

Steve Jobs, Davies Symphony Hall, San Francisco, 12 oktober 1988

Steve Jobs visade Aqua-gränssnittet för första gången den 5 januari 2000 på Macworld 2000. Jobs visade animeringar för att minimera och maximera fönster för första gången. Det var första gången NeXTSTEP-Dock dök upp igen i en Mac OS X-version, släppt som Mac OS X Developer Preview 3.

På Apple Expo 2000 presenterade Steve Jobs Mac OS X Public Beta tillsammans med en mer förfinad Dock under keynoten den 13 september. Publiken imponerades av förstoringsfunktionen, som kanske mest var en demonstration av det nya Aqua-gränssnittets flytande grafik.

Public Beta-Dock var en platt, vit, genomskinlig remsa med de ränder som var typiska för det tidiga Aqua-utseendet. Kritikerna såg växtvärken direkt: eftersom Dock är centrerad flyttas alla andra symboler när du lägger till eller tar bort en.

Med Mac OS X 10.0 nådde Dock varje Mac-användare. Den förenade NeXT-Dock med NeXT Shelf i en enda remsa: starta appar, byta appar, hålla minimerade fönster — komplett med den berömda ande-effekten — och ge filer och mappar en permanent plats i högra änden.

Designen bar erans räfflade Aqua-utseende med ränder. Recensenterna var lika charmade som skeptiska. Ars Technicas John Siracusa menade att Dock gjorde alldeles för många saker på en gång för att vara så lätt att använda som möjligt. Genom Jaguar, Panther och Tiger tonade ränderna gradvis ut till en enklare genomskinlig remsa, men formeln förblev densamma.

Mac OS X 10.5 Leopard gav Dock dess mest dramatiska omdaning hittills: en tredimensionell, reflekterande glashylla. Symbolerna såg ut att stå på en avsats, med speglingar och skuggor, och Stacks kom för att fälla ut mappinnehåll.

Ögongodiset splittrade. Kritiker pekade på speglingarna, de svaga blå lamporna för “programmet körs” och filer som var svårare att skilja åt — användbarhet byttes mot utseende. Den tredimensionella hyllan levde ändå vidare genom Snow Leopard, Lion, Mountain Lion och Mavericks, och fick frostat glas och bättre stöd för flera skärmar på vägen.

OS X 10.10 Yosemite var den största visuella omarbetningen på flera år, och Dock gick i täten: den tredimensionella hyllan pensionerades till förmån för en platt, förenklad, tvådimensionell panel som matchade formspråket i iOS 7. Yosemite införde också ett mörkt läge för Dock — flera år innan resten av systemet kom ikapp i Mojave.

macOS 11 Big Sur förde med sig det Apple kallade den “största designuppgraderingen sedan Mac OS X introducerades”. Dock lossnade från skärmens nederkant, svävade med rundade hörn, och varje appsymbol ritades om som en squircle i iOS-stil. Mac och iPad hade aldrig sett mer lika ut.

Med macOS 26 Tahoe tog Dock till sig Apples formspråk Liquid Glass — ett glansigare, mer genomskinligt utseende som bryter skrivbordet bakom. Trettiosju år efter att Steve Jobs först snäppte fast en symbol på en NeXT-kub är Dock fortfarande igenkännligt samma idé: dina appar, alltid ett ögonkast bort.